hvilken större olycka kan väl tänkas för en stat än att hederliga män sändas i landsflykt som förbrytare därför att de hysa egendomliga åsikter och icke förstå hyckla? Hvad är förskräckligare än att människor föras till döden icke på grund af en förbrytelse eller missgärning utan på grund af sin fria anderiktning? Friheten kan visserligen medföra olägenheter; men det gifves många olägenheter, i hvilka man måste finna sig för att uppnå så mycket större fördelar … Hvem skulle i hvarje fall ha rätt att ingripa i den enskildes öfvertygelse? Här kan man icke åberopa någon gudomlig myndighet Gud kan endast på ett osant sätt framställas såsom furste och lagstiftare; den gudomliga lagen är ett med den eviga naturens nödvändighet. Historien visar tillräckligt, att det leder till betänkliga följder, om de andliga erhålla politisk makt. Allt kyrkligt välde är orättmätigt, enär det är ett samhällsskadligt och hotfullt ingrepp i statens rätt, och staten kan för sin egen myndighets skull, som är den enda rättmätiga, icke tåla ett trosherravälde och ett trostvång. Staten tillkommer det att öfvervaka och ordna den yttre gudstjänsten på ett sätt, som öfverensstämmer med dess kraf, men den bästa ordningen är likväl, att de olika religiösa partierna erhålla frihet att bestå bredvid hvarandra, att den personliga öfvertygelsen, såväl den vetenskapliga som den religiösa, frigifves och skyddas så att öfverhetens rätt inskränkes till endast handlingarna, medan det för öfrigt tillåtes enhvar att mena hvad han vill och säga hvad han menar.“
Dylika åsikter, som knappast än i dag blifvit riktigt allmänt bestämmande i alla länder och inom alla
