34
Kristus, ty utan denna vishet, som ensam lär att skilja sanning och villfarelse, godt och ondt, kan ingen bli salig . ., Men hvad kyrkans dogm om guds människoblifvande angår, så förklarar jag uttryckligen, att jag icke förstår dessa satser, fastmer synas de mig, för att erkänna sanningen, så orimliga som om någon sade, att cirkeln antagit kvadratens natur. Detta förslår till att ådagalägga hvad jag tänker om dessa tre hufvudpunkter. Men om dessa mina förklaringar skola behaga de kristna bland dina bekanta, vet du bättre än jag.“
Spinozas förklaringar behagade alldeles icke Oldenburg; Spinoza förmådde lika litet öfvertyga den lärde i London som han förmått öfvertyga spannmålshandlaren i Utrecht, att hans lära om det nödvändiga sammanhanget i allt icke vore en fatalistisk lära, ty, säger han, “den nödvändighet, som är ett uttryck för ett väsens egen natur, är ett med den sanna friheten, är icke en yttre, utan en inre nödvändighet och upphäfver icke skillnaden mellan godt och ondt; guds allmakt förklaras för resten icke, om man tillskrifver honom orimliga handlingar.“ På Oldenburgs fråga, om Spinoza förstode historien om Kristi lidande, död, begrafning och uppståndelse efter orden eller blott allegoriskt, svarade han: “Jag fattar liksom du Kristi lidande, död och begrafning efter orden, hans uppståndelse däremot allegoriskt.“ På denna förklaring följde Oldenburgs svar, att “Kristi uppståndelse likaledes måste fattas efter orden; gällde den blott allegoriskt, så vore hela evangelium lögn. Den, som förvandlar
