Hoppa till innehållet

Sida:Dumrath Spinoza 1908.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

42

ligt begrepp härom. Att säga, att själen åstadkommer en lekamlig rörelse, är sålunda detsamma som att säga, att man icke vet, huru denna rörelse kommer till stånd. Här som så ofta pryder man sin okunnighet med välklingande ord … I djurens instinktmässiga handlingar, i sömngångares tilltag ha vi tillfällen, i hvilka den lekamliga naturen verkar allena och uträttar saker, som alla beundra … Erfarenheten visar dessutom, att själens liflighet och verksamhet stå i ett bestämdt förhållande till kroppens tillstånd. Det skulle visserligen stå långt bättre till, om människorna hade förmågan att styra sin kropp. Men de äga ju icke ens tungan i sin makt. Och ändå tror pratmakaren, att han handlar fullkomligt fritt, så ofta han än får ångra sin lösmynthet … Den sanna frihetens begrepp sammanfaller med den inre nödvändigheten, motsatsen är determinationen utifrån. Om man icke känner de determinerande orsakerna, så inbillar man sig handla utan någon orsak alls, endast af egen vilja, och häri består inbillningen om människans frihet. Om den kastade stenen, omedveten om den erhållna stöten, men medveten om sin rörelse, kunde tala, skulle den säga: ingenting tvingar mig att flyga, jag gör det af egen lust! Så förhåller sig dibarnet till modersmjölken, den vrede till hämnden, den fege till flykten; de inbilla sig handla af fri vilja därför att de icke veta, hvilka de orsaker äro, som framkallat deras begär. Äfven drunknande och febersjuka anse sitt tal för handlingar af viljans frihet … Vi kunna ju icke handla i enlighet med vårt beslut utan att minnas hvad detta åsyftar. Men öfver vårt minne äro vi icke alltid herrar.