Hvar och en torde medgifva, att vi icke när som helst kunna för vår tanke framkalla hvad helst som fordras. Tankar och beslut uppstå i medvetandet med samma nödvändighet som föreställningarna om de yttre föremålen. Och den nödvändighetens lag, som gäller för medvetandet, motsvarar den, som gäller för det motsvarande lekamliga förloppet: andens beslut eller önskan och den kroppsliga bestämmelsen äro till följd af sin natur samtidiga, eller riktigare det är en och samma sak, som vi kalla beslut, då den betraktas under tänkandets attribut och förklaras genom detta, och kroppslig bestämmelse, då den betraktas under utsträckningens attribut och härledes af lagen för rörelse och hvila.“
Tschirnhausen rönte emellertid ett mäktigt inflytande af Spinoza, och i ett af honom utgifvet arbete, kalladt Medicina mentis, “läkedom för själen,“ finnas ställen, som ordagrant öfverensstämma med Spinozas “Traktat om förståndets fullkomnande.“ Tschirnhausen aktade sig emellertid väl för att anföra Spinozas namn, tydligen af feghet, enär han i sitt verk icke ville nämna den utskrikna ateisten och därigenom utsätta sig för misstanken att själf vara ateist.
Samma minst sagdt försiktiga hållning iakttog äfven den store tyske filosofen Leibnitz, som ett par år före Tschirnhausen för en kort tid trädt i beröring med Spinoza och med honom växlat ett par bref, men icke fortsatt brefväxlingen. Fem år efteråt uppsökte han i Haag personligen filosofen och omtalade sedermera flera gånger detta sammanträffande, ehuru på ett sätt, som tydligt förråder, huru angelägen den store
