som itt stoort Hoff medh sköne ordentlighe Bygningar/ fulle medh Skorstenar effter Swenskt sätte/ ther på sigh satte en stoor Fhana/ som swäffde öffuer thetta hela hoffuet/ och all then ort som lågh ther ifrå Wester uth emoot Hapsel war tilseene såsom itt Haaff/ och månge Fiskiare ther i/ thet förbenämde salighe Man migh sielff muntlighen berättadhe/ och let til Prästerskapet i Lijfland skriffteligha uthgå. Tå war och föruthan hans egne fullwoxne Söner och döttrar en fremmand lärd Man/ benemd Christophorus Cothenius, tilstädes som thetta undret sågh. Samma åhr war och watnet i Sjöstranden en heel dagh igenom blodhrödt til någre famnar långt uth ifrå stranden/ och månge togho ther af medh Kerel för under skull och boro up i hwsen/ på hwilken tijdh och iagh ther tilstädes war. Item Anno 96. sågh och så förbenämde salighe Man/ en ganska underligh syn om Nyåårs Daghen/ medh flere som han ther til kalladhe/ i thenne effterföliande lijknelse. På klara himmelen om liuse daghen sägs ittt högt trädh medh fulle grenar/ aff hwilket alla qwistar och grenar affölle/ så at blåtta skammen bleff qwar ståndandes/ och ther på satte sigh en rödh blodfhana. Sågs och på samma tijdh i klara lufften een Kyrkia/ så aldeles görligha som een rätt upbygd Kyrkia/ medh itt spitzt thorn offuan uppå/ och at man icke allenast lijka som rätte fenster/ uthan ock iern galrona i them see kunde/ På thenne Kyrkia satte sigh itt stoort seghel lijka som upblåst aff weder/ och Kyrkian begynte lijka som för siunka/ och förswan under klara himmelen uthan Sky. Effter en halff tijme kom hon åter igen fram/ aldeles i then förre form och lijknelse/ uthan seghel/ Men tornet war fult medh hol lijka som thet hade warit medh lodh
