Fyld med nektar han var; jag drack, men törsten ej släcktes,
ty på de saligas dryck aldrig otörstig man blir.
Djerf af skuggan jag trycker en kyss på förtjuserskans läppar,
ock min mun, som ett bi, honung från rosorna drar.
Skönt såsom himlen, när solen gått ned, den sköna väl rodnar.
Icke hon kalle dock mig, utan sin skönhet till doms.
Man bör betänka, hvad det vill säga, att hafva framlockat ett sådant beröm från Vitalis, han som i samma häfte af kalendern, der denna entusiastiska hyllning till Palmær står att läsa, helsar en annan samtida poet med följande obarmhertigt mördande rader:
Ack, du kommer då åter, o skald, »med exstaser och fraser!»
Undrande tittar en hvar ned från den heliga Pind.
Skönare röst vi aldrig ha hört, om icke när räfven
stundom i backar och berg höjer sin stämma till sång.
Vitalis, som drog sitt tveeggade svärd mot både fosforister och göter, Vitalis som på det hänsynslösaste sätt dref gäck med sin vän Nicander — Vitalis såg, som vi finna, i Palmær hardt när en svenska skaldekonstens Messias. Så vidt man numera kan veta, gjorde Palmær dock intet vidare bruk af sin obestridliga skaldegåfva. Han har efter 1822 icke mer än ett par gånger i tryck framlagt något versifieradt, och bland hans efterlemnade handskrifter finnas blott högst sparsamma antydningar om att han äfven på äldre dagar någon gång lät tankarna forma sig till vers. Men hvad Palmær blef såsom prosaskribent är tillräckligt för att betrygga honom en framstående plats bland vitterlekare af både äldre och yngre datum.
Henrik Bernhard Palmær föddes den 21 augusti 1801 i Hjortheds församling (Östergötland), der fadern var kyrkoherde. Han genomgick gymnasium i Linköping och inskrefs som student i Upsala höstterminen 1819[1]. Samma år aflade han med vackert vitsord den då ännu brukliga “examen
- ↑ Från Palmærs Upsalatid äro åtskilliga tentamenshistorier och dylika anekdoter om honom i svang. Vi lemna dessa i sitt värde och anföra här blott de säkra underrättelser vi inhemtat i Östgöta nations protokoll samt universitetets matriklar, jemte muntliga upplysningar af tvänne Palmærs ungdomsvänner, sedan många år tillhörande den akademiska lärarekåren i Upsala.
