Hoppa till innehållet

Sida:Eldbränder och gnistor.djvu/253

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
241
tankar och infall.

herr doktorn och domprosten höll sitt tal, deruti han, med förbigående af jul, påsk och pingst, kallade första maj för “hela svenska presterskapets högtid“, behagade högvördigste herr doktorn och biskopen fälla några tårar. Men orationens öfriga åhörare greto icke, ej heller skrattade de, utan iakttogo en berömlig allvarsamhet i uppsyn och åtbörder.


Skoldirektionen i Norrköping har på förslag till teknologiska lärarebeställningen derstädes uppfört magistrarne Juringius och Siljeström. Enligt reglementet eger stiftets biskop att utnämna en af de två föreslagne. Huru biskop Hedrén härvid kommer att bete sig, vet man naturligtvis icke; men man vet hur profeten Mahomet förhöll sig vid ett dylikt tillfälle. Profeten skulle göra en ridt till paradiset, och hade anbud på en bevingad häst. Nej, sade profeten, jag vill begagna min åsna. Och dervid blef det.


Herr biskop Hedrén är sjuk, och såsom det tros, af en förkylning, den han ådragit sig under sina söndagspromenader mellan Domkyrkan och Östgöta Bank. Så fort herr biskopen tillfrisknar, vänta vi oss, att få på trycket utgifven den vackra predikan, som herr biskopen under dessa promenader säges hafva uttänkt, och hvilken lärer afhandla texten “huruledes Kristus dref vexlarena ur Templet“.


Domkapitlet i Linköping har, på biskop Hedréns inrådan, förskaffat sig sal. erkebiskop Rosensteins porträtt. Det kan beses i Domkapitlets sessionsrum och är, efter kännares intyg, “likt ända till bestörtning“. Kopian, liksom i lifstiden originalet, är öfversållad med den verldsliga herrlighetens attributer, ordensband och kraschaner. Om apostlarna Paulus och Petrus — eller endera, likagodt hvilkendera — kunde uppstå ur sina grafvar och fingo se en kristen prest så utstyrd, hvad menar ni de skulle säga? Ingenting annat än: “Kors, så den der ser ut! Hvad är det för en“?


En svensk prelat, som hade den seden att aldrig offentligen visa sig, utan att vara fullt upp dekorerad med biskopskors och ordensstjernor, brukade ofta gå ut för att taga sig motion. Då han kom till en viss gård i staden, der ett gungbräde fanns mellan två lindar, satte han sig


Palmær.16