Andakt nu, en Jakobs-stege lik,
Sammanbinder jord och himmelrik.
Uppåt skyarna, med menlös vilja
Bönen höjer sig, en vingad lilja.
Ordets mannaregn, med hopp och tröst,
Duggar neder i de öppna bröst.
Herrligt klinga ock de fromma psalmer,
Som en vårvind mellan Sions palmer.
Kinden flammar. Själen lyftad är.
Klart förnimmes det, att Gud är när.
Tårens vin vid ögats kalk sig viger.
Högt blir hjertats språk och tungan tiger.
Spelmannen på marknad[1].
På torget den larmande mängden sig skockar,
I spridda flockar;
För handel och vandel är böjd enhvar.
Glasögon och siden,
Luktvatten och smiden,
Galoner och rapphöns till salu man har.
Solfjädrar, karduser med Bonaparter
Af flere arter,
Björnhudar och sockerhjertan i mängd,
Malmbjellror med kläppar,
Bönböcker och käppar,
Blomkrukor och pipskaft med skiftande längd.
Der bjuder en lappman ut sina renar:
Se hornens grenar!
Der vandrar en dalkarl med väfskedar fram.
En örtagårdstärna
Der trippar; så gerna
Hon säljer sitt äppel- och päronkram.
- ↑ Ur Poetisk kalender 1822.
