Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
53
senhöstsfrukter.
Till Apollos ungtuppar[1].
Nyligen hände, att två stycken svenskande svenskar på svenska
Täfvelsvenskade om, hvem som var svenskast af dem.
Se svensknamniga voro de ock: Svenskander och Svenskbom;
Så! till svenska en hvar hade hopsvenskat sitt namn.
Nu med grammatisk svenskhet att öfversvenska hvarandra
Började de, och snart blef det ett bålsvenskt alarm;
“Svenskare är jag än svensk.“ — “Men jag är deremot svenskast.“
“Jag svenskastare är.“ — “Svenskastarastast är jag,“
Kort sagdt, komparativiskt och superlativiskt de skreko;
Positivus svensk glömde de slutligen bort.
I anledning af “bränvinsfrågan“[2].
Kung Oskar sitter på Stockholms slott
och nickar och nickar och nickar;
Kring honom står hans försupna folk
och hickar och hickar och hickar.
