Bref till Svenska Minerva.
(Ur Aftonbladet 1834).
Första brefvet.
Min goda tant!
Trisectio Anguli och Dupplicatio Cubi hafva aldrig varit ansedda för så svåra problemer, som en intim allians emellan vishetens gudinna och kökets. Och dock har det lyckats tant, att solvera, — och hvad som vill mer säga — praktiskt solvera det sistnämnda problemet. Huru väl tillagade äro icke de andliga rätter, som tant framsätter för publiken. De bästa kryddorna, ironiens salt och persiflagens peppar, saknas aldrig, och finnas alltid tillblandade i riktigt förhållande. Huru väl vet icke tant att tillfredsställa olika ätares, d. v. s. läsares, olika smak. Vill någon ha fisk, så skyndar sig tant att fånga någon ful fisk, t. ex. petitionsväsendet — ty fula fiskar äro de läckraste — fjällar den, kokar den, och reqvirenten finner sig ej bedragen i sin väntan på en smaklig måltid[1]. Lyster någon efter biffstek, så skär tant på abyssiniskt sätt[2] ett stycke fett oxkött ur ecklesiastik-expeditionens breda bringa, bultar det behörigen — ingen förstår den konsten så väl som tant — steker det, och läsaren, d. v. s. ätaren, finner anrättningen guddomlig. Mest berömd är dock tant för sin rationela[3]
- ↑ Hänsyftning på en af C. H. Anckarsvärd inlemnad, med tusentals underskrifter försedd petition om ett kungl. förslag till representationsreform. Utg.
- ↑ Bruce berättar uti sin resa i Abyssinien, att dess invånare, när de vilja göra kalas på kött, skära stycken ur nötkreaturen lefvande.
- ↑ Tant må ursäkta, att jag gör tant uppmärksam på ordet rationel;
jag väntar mig deraf stor effekt. Glosan är förmodligen vid något
universitet aflad, född och uppammad, och om hon der hade en
betydelse, så har hon efter ankomsten hit allsingen, d. v. s. tusende, och
kan derför begagnas under alla omständigheter, i ljus och mörker,
regn och solsken, tésalonger, kreaturs-afvels-broschyrer och
riddarhusorationer — alltid med fördel. Sjelf hade jag för icke länge sedan stor
nytta deraf vid en disput med några kungliga sekreterare om vissa
patriotiska medel till förbättrandet af vårt närvarande statsskick, eller
— med andra ord — om sättet, att på käpphästen rida öfver Alperna.
Jag var i förstone dum nog att tala sundt förnuft, men då jag märkte
att sådant alls intet halp, utsträckte jag min hand och utropade med
högtidlig stämma: »rationel». Genast föll ett par af mina antagonister
på näsan. På en gång glad och förvånad öfver framgången, drog jag
med krigisk tillförsigt några andra af mina Upsala-talismaner ur fickan,
och si! — de, som ej stupat för »rationel», måste omsider bita i
gräset för »identitet», »polaritet», »Ich», »nicht-Ich», o. s. v., så att
jag slutligen, med segerkransen kring lockarne, kunde på mig tillämpa,
hvad skalden säger om salig Hammarsköld:
»Lorenzo stolt med kritiska lorgnetten
Betraktade förödelsen på slätten.»(Citat ur den mot gamla skolar, riktade parodiska hjeltedikten »Markalls sömnlösa nätter».)
Den egentliga Jofurs-blixten, Hegels »das an-sich-in-sich-für-sich-seyn» behöfde jag alls icke använda och har således densamma besparad för ett annat tillfälle.
Men återvändom till »rationel». Det berättas, att grefve Hans von Fersen i sina bemödanden att åstadkomma en »rationel kreatursafvel» lyckats ända derhän, att några hästar i något stall på norr eller söder börjat tala vers. Verserna, sådana jag hört dem refereras, voro visserligen blott en imitation, men — beundrom kreatursinstinkten att välja lämpliga mönster! — en imitation af vissa verser, tillverkade af en professor och afsjungna i Upsala:
»— — I spiran evigt ung
Se vi strålen af osedde herskarens glans!»(Orden läsas i Fahlcrantz' poem: »Vid konung Karl Johans ankomst till Upsala den 31 maj 1834».)
Hvad tycks? När kusken en vacker dag inträdde i ofvanbemälta stall, så började Rölle och Grålle och Bläsen instämma i full korus:
»Oss är du hästars kung;
I piskan evigt ung,
Se vi strålen af osedde herskarens glans.»Relata refero, och jag vill ej gå i borgen för berättelsens sanning. Tant torde stöta sig på, att hästar yttra sig som Upsaliensare, liksom annat folk stöter sig på, att Upsaliensare stundom yttra sig som hästar. Utg.
