ena parten påstod korpen vara hvit och andra parten påstod korpen vara svart. När dispyten blef häftig, kommo alltid några, förut stumma, personer framlarfvandes, med så markerade fåransigten, att jag ögonblickligen väntade mig få höra ett melodiskt bä från deras läppar. Men jag bedrog mig. De uttryckte sig verkligen med menskliga ljud, berömde moderation i all ting, och ville förlika de stridande förmedelst antagandet af den moderata satsen, att korpen vore hälften svart och hälften hvit. Så mycket om moderation i tanke. Nu något om moderation i uttryck. Se här, min herre, sade jag, tog en bit krita och ritade på dörrspegeln. Då man från punkten A vill komma till punkten B, så kan man antingen spatsera räta linien AB (fig. 1) eller också i en kroklinea t. ex. spiralen AB (fig. 2).
Den förra är ljusets väg till ögat, den senare är kattens väg till en het gröt. I enlighet med fig. 1 säger man: två gånger två är fyra. I enlighet med fig. 2 säger man: två gånger två torde kanhända kunna antagas vara fyra i fall ers höga nåd icke behagar invända någonting deremot. Är nu den en immoderat man, som väljer den förra vägen framför den senare? Moderat — min herre! — är en tanke, just jemt så mycket, som den är sann, moderat är ett uttryck just jemt så mycket, som det troget återspeglar tanken.
Och en man — nej icke en man, utan en käring — kom vestan ifrån, pratade varmt och sefiriskt munväder och sade: “Akta dig att stöta dig med K., ty K. har en kusin J., som är nära lierad med H—s fru G. hvars svåger F. har genom sin vän E. starkt inflytande hos exellensen D., hvilken vanligen drar justitierådet C., statssekreteraren B. och generalen A. med sig. Har du således någon framtida fullmakt i sigte, så stöt dig för all del icke med K. På detta svarade jag icke ett ord — — —
Östan ifrån — östern är despotismens vagga, liksom vestern dess graf — har jag intet munväder försport; det våller att tant ännu icke yttrat sig.
Tant ser således huru illa jag varit ansatt och huru lamt jag försvarat mig, och bör derför ej undra på mina
