Sida:En Christen i sin Andakt.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 12 —

märkwärdiga ögonblick, för att se, huru en Christen med hela sin själ, det är, med sina tankar och begär, är uti himmelen, ehuru han synligt wandrar i dödlighetens land. Sällskapslifwet och umgänget med menniskor i werlden är i sanning ett så stort behof för oss, att wi det förutan hwarken kunne fullkomnas eller blifwa timligt lycklige. Huru ofta öppnar det icke för oss den rena wänskapens, den sanna Christendomens, den ädlare wishetens famn? Gudfruktiga makar, barn, anförwandter, wänner och likar, som med hwarandra förbundne äro, känna wärdet af dessa högre förnöjelser i lifwet; men hwilken tomhet skulle det icke äfwen då wara, om wi ej finge upplyfta wårt hjerta till den Osynlige, som förbundit oss med dygdiga warelser på jorden? Kännom härutinnan wår yppersta sällhet! Guds rike på jorden kallas med skäl himmelrike, ty det förbinder oss med Gud och hans utwalda. Salige äro de renhjertade, ty de skola se Gud. Så mycket större tröst hafwe wi härutaf, när umgänget i werlden icke alltid är efter Guds sinne. Det gäller ofta hwad JEsus sade: werlden hafwer hatat dem, efter de icke äro af werlden. (Joh. 17: 14.) — Och i hwilka frestelser warder icke swagheten så ofta inledd? Der, i frestelsens stund pröfwas i synnerhet en sann Christen. Men detta är segren, som öfwinner werlden — wår tro. Ware wår umgängelse i himmelen, med Gud i bönen, med Frälsaren i en innerlig förtröstan, och med hans Anda i ett fast hopp!

Betraktom widare wåra mångfalldiga sysselsättningar i lifwet, och det skall med skäl

kunna