Sida:En Christen i sin Andakt.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 13 —

kunna sägas, att intet enda göromål är för en Christen hinderligt i hans saliga njutning af Gud och ewigheten. Gläd dig du enfaldige, du ringe tjenare, du som släpar för ett bröd, med tårar stänkt, — gläd dig i HERrans fruktan, ty du har en wän i himmelen, med hwilken du kan pläga ett förtroligt samtal! Gläd dig, du förtryckte och misskände i werlden! Gör din kallelse med flit, och räkna det icke för skam, att du måste arbeta i ditt anletes swett, då andre i maklighet tillbringa sina dagar. Förnöjsamheten följer dig ända till Guds thron, der du får prisa och låfwa din Skapare. Men också du, som i högt stånd och ära sitter, wakande för andras wäl, för Samhällens lugn, för Religionens och Lagens helgd! du skall under dina mödosammaste forskningar, dina trägnaste göromål finna en fördubblad styrka af dina fromma tänkesätt. En blick till den Ewige, — ja, en daglig och beständig tanke på honom, som ser dig, som älskar dig, som omfattar dig med nåd, skall upplifwa hela ditt wäsende, så att du åt honom uppoffrar alla din själs och kropps krafter. Söker du belöning, — Gud är ditt allt.

Enslighetens stunder må till slut nämnas såsom de, hwilka gynna och befordra en Christens andakt. Då werldsträlen och den lättsinnige icke finner annat än tomhet, ledsnad, qwal och förwirring, så är en Guds och JEsu wän i den ljufwaste sinnesförfattning.

Dessa ensamhetens stunder woro wigtiga för honom, till det första steget på bättringens och trons wäg; under dem företog han sig granskningen af sin egen själs tillstånd, och suckade

med