Sida:En Christen i sin Andakt.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 14 —

med David: Utransaka mig, Gud, och lär mig känna mitt hjerta; bepröfwa mig och förnim huru jag menar det. Och se till, om jag på en ond wäg är, och led mig på den ewiga wägen. (Ps. 139: 23, 24.) Då han kom till en blygsam känsla af sitt syndaelände, sin oförmögenhet, sina många brister. Det war i sjelfpröfningens stund, som han fattade det heliga beslutet, att såsom den förlorade sonen återgå till sin fader. Han fördröjde icke med denna sin salighetssak; och uti densamma har han sedermera blifwit dageligen stadfästad, så att han med full förtrolighet till Guds nåd i Christo JEsu kunnat trösta sig af syndaförlåtelse och barnaskap hos Gud. Frid och fröjd i den Helige Ande är nu hans dagliga wällust. — Här följer nu JEsu föreskrift: Bed din Fader hemliga, ty din Fader, som i löndom ser, skall dig det wedergälla uppenbarliga. (Matth. 5: 6.) Ja, i sin stillhet skall han, skild från werldens bullersamma nöjen, upplyfta heliga händer till Gud, bedja Honom om nåd, att rätteligen fatta den himmelska sanningen, samt wärdigt wandra under den Allseendes ögon. Han kan med Paulus säga: Jag är wiss derpå, att hwarken död eller lif, eller de ting som äro, eller de ting som tillkomma skola, eller höghet eller djuphet, eller något annat kreatur, skall skilja mig ifrån Guds kärlek, som är i Christo JEsu, wårom HERra. (Rom. 8: 38, 39.)

Nyttja då, min Christen, du som läser denna korta anwisning, nyttja de härliga tillfällen du har till en andäktig sysselsättning med Guds ords läsande och betraktande, till eftersinnande af

din