Sida:En Christen i sin Andakt.djvu/2

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 2 —

behålla tron och ett godt samwete? Detta lifwet är bepröfwelsens, och kraftig är Hans uppmuntran, som sade: war trofast intill ändan, så skall jag gifwa dig lifsens krona. Denna lifsens krona hafwa oräknelige JEsu bekännare sig tillwunnit; skulle då wi, som stå under samme Andes ledning, wara mindre sorgfällige om wårt ewiga wäl?

Kom, följ mig då, samwetsgranne Christen, uti andaktens heliga stunder! Lemna några ögonblicks toma fröjder, men skänk din uppmärksamhet åt det Gudomliga! Törhända skall ditt sinne mer och mer lyftas från detta sinnliga, till en himmelsk umgängelse. Kan du wara nog otacksam, att glömma det ojemnförligt stora efterdöme, werldens Frälsare, efter hwars namn wi äre nämnde, oss gifwit uti en sann andakt? Han, som war af ewighet hos Gud, ende Sonen uti Fadrens sköte, räknade det icke för ringa, att under sin wistelse på jorden än deltaga uti lifwets oskyldiga glädje, än blanda sina medlidsamma tårar med sina lidande bröders, än högtidligt begå åminnelser af sitt folks åtnjutna stora wälgerningar, än höja sin lärande eller bestraffande röst till sina samtidas wäckelse, än åter i enslighetens stund öfwerlåta sig till umgängelse med sin Fader. Aldrig hade den toma werldskärleken, eller äran, eller lyckan intagit hans Gudomliga själ, utan fast mer segrade han öfwer alla dess retelser, ty han war frestad i allt, dock utan synd. Han ensam kunde säga: hwilken är, som straffar mig för synd? Men han sade ock: warer mine efterföljare. — Der, i den heliga historien, står hans lefwerne upptecknadt, der lyser hans Gudomliga glans,

i hwil-