i hwilken all ändlig fullkomlighet förswinner; der äfwen det efterföljanswärda, som Han wille i alla trognas hjertan intrycka. Ingen stor handling i menskliga lifwet, intet ädelt uppsåt och beslut finnes, som Han ej werkstält — intet ord på Hans läppar, som ej flöt från det renaste hjerta. — Ingen timlig njutning, der icke ett högre lif andades. — I alla lifwets omständigheter, alla särskilda förbindelser med menniskor, hwad annat röjde sig än ståndaktighet, alfware, ödmjukhet, saktmodighet, andakt och ett himmelskt sinne? O! om min swaga tanke kunde omfatta storheten af din för menskligt wäl så heligt werksamma själ, Du Gudmenniska, Återlösare och Förbundsstiftare! som hela Christenheten tillbeder; jag skulle då äfwen se mig, jemte de sinom tusende dina tillbedjare, innesluten i dina böner — Fader! jag will att der jag är, der skola de ock wara, som Du mig gifwit hafwer; jag skulle se din härlighet i den kraft, hwarmed Du är närwarande i ditt nåderike på jorden; jag skulle i allt endast se och höra Dig, som wakar öfwer mina steg; jag skulle obesmittad af allt i werlden följa dina fotspår; men Du war fullkomlig, och jag så full af brister och fel; — Du war ståndaktigt orörlig för alla flärdens ingifwelser, och jag, som swigtar i min oförmögenhet, behöfwer så ofta stärkas mot frestelsernas anfall; — Du segrade genom din egen kraft; jag skall blott genom dig segra. I döden fullbordade Du allt; och der wid ditt korss är hela min själs andakt, ja, all min salighet fästad; — i ewigheten har Du inträdt, som en domare öfwer lefwande och döda; ware då alla Christna hjertan dig tillegnade! Helig ware andakten!
