styrer allt till det bästa; allgod och barmhertig, så att han för ingen sitt hjerta tillsluter. Hafwe wi icke dageliga och stundeliga påminnelser om Guds godhet och nåd? skulle wi icke upplyfta wårt hjerta till Honom, i tacksamhet, i låf och pris? Wåra mångfalldiga behof i timligt och andeligt afseende uppmana oss, att i bönen åkalla HERrans hjelp.
Se der, min Christen, de wärdiga föremålen för dina andäktiga tankar och begär, för din tillbedjan, din glädje och högsta sinnesro. Och så oändelig Gud är i sitt majestät, i sin försyn och nådefulla regering, så mångfaldigt tillfälle har han gifwit oss, att öfwa ett heligt umgänge med sig. Dessa tillfällen äro dels offentliga, dels enskilda.
Hwad är den offentliga andakten eller Gudstjensten annat, än ett samband af alla wigtiga sysselsättningar för en Christens hela själ? ”Min Gud!” säger han, ”då jag inträder i din helgedom, för att tillbedja dig i anda och sanning, huru förödmjukas icke mitt hjerta, ty jag är blind och swag, jag är oförtjent till din faderliga omwårdnad, men du låter mig nalkas dig, såsom ett barn sin fader. — Så skänk då mig i denna stunden ett prof af din faderliga kärlek, i det att du öfwerser med mina många fel och brister; låt mig i dag från ditt gudomliga Ord höra tröst och hugswalelse, låt mitt brinnande begär efter sanning och rättfärdighet i JEsu wälsignade Lära tillfredsstäldt och mättadt blifwa. Här förnyar jag de löften om tro och en willig lydnad, jag så ofta gifwit dig, min Skapare, Förlossare och Saliggörare! Låt mig med så
