246
Under det att Arvid uttalade dessa ord, hade
Georginas ansigte förlorat sitt uttryck af bedjande
ömhet. Med skälfvande läppar och kinder glödande
af harm och blygsel, svarade hon:
— Min herre, ni tror er ha rättighet att förolämpa mig, derföre att jag en gång varit oförsigtig.
— Nej, min fru, yttrade Arvid lugn. Jag har ej velat förolämpa er, och beviset på er oförsigtighet skall jag redan i dag sända er tillbaka.
I detta ögonblick stod man utanför en modhandel, der damerna skulle göra några uppköp.
Arvid anhöll om ursäkt, bugade sig och gick.
Så snart han kommit hem, skyndade han sig att lägga in Georginas biljett i ett kuvert, hvilket han förseglade och försedde med hennes adress, hvarpå han lät betjenten skyndsamt bära bort detta minne af hans sista flyktiga intrig.
På eftermiddagen hade vår hjelte tvänne besök.
Det ena var af konglig sekter A, som efter att ha beklagat det han ej träffat sin så högt värderade vän L* på en lång tid, samt efter att ha gjort honom åtskilliga komplimanger för hans bok, slutligen ryckte fram med en anhållan om ett litet lån . . . endast på en kort tid . . . ett par månader . . . högst ett halft år.
Arvid visste väl att konglig sekter A ingalunda var någon ordentlig betalare, men han kände å andra sidan den grundsatsen att det bästa sättet att bli qvitt en besvärlig vän, är att låna honom penningar.
Han skyndade sig således att villfara konglig sekterns begäran.
