Sida:En blaserad man.djvu/253

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
247


Men icke fullt en half timma sedan han med mycken belåtenhet tagit afsked af den tacksamme vännen och igenlåst dörren efter honom, öppnades denna å nyo och Salzwedel inträdde.

— God dag, du moderne Proteus!

— Proteus?

— Ja, man kan med skäl kalla dig så i anseende till de många gestalter, i hvilka du uppenbarar dig. På Alsjö var du en tid misantrop, derpå blef du i Stockholm en riktig incroyable och nu lär du ju ha å nyo kastat om och blifvit en filantrop. Ordningen i denna omskiftning brukar annars vara den motsatta; men du vill alltid vara originel . . . Har du en cigarr att bjuda mig på?

— Se här!

— Tack, dina cigarrer äro gudskelof icke så föränderliga som du . . . de äro alltid goda.

— Nå, hvad nytt?

— Hvarifrån? Om hvem? Vill du höra något om noteringen på Londons börs . . . om de fransyska fonderna . . . om vår jern-export . . . om den nya privatbanken i . . .

— Nej, allt det der öfverstiger min fattningsgåfva. Har du ej hört någonting från Alsjö?

— Jo, och det bålstora nyheter ändå.

— Jag brinner af nyfikenhet . . . Låt höra!

— Fabian skall gifta sig.

— Ah, sade Arvid bleknande, har fröken O* ändrat sig?

— Nej, det är längesedan förbi.

Arvid andades lättare.

— Med hvem skall han gifta sig då? frågade han nästan likgiltigt.