Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

98

naden. Dessutom hade vi i vår tjänst tagit tre Mojo-indianer från Bolivia. Av alla flodstammar anses denna som den skickligaste i fiske och båtarbete. Den förnämsta av dessa tre kallade vi Mojo efter hans stam och de andra gå under namn av José och Fernando. Tre vita män, två halvblod, en neger och tre indianer utgjorde således personalen i den lilla expedition, som låg och väntade på sina instruktioner i Manaos innan den gav sig ut på sin underliga färd.

Efter en tråkig vecka kommo äntligen den utsatta dagen och timmen. Jag ber er tänka er det skuggade vardagsrummet på Hacienda St. Ignatio, två mil från staden Manaos inåt landet. Utanför syntes solljusets gula mässingsglöd, mot vilken palmträdens skuggor föllo svarta och starka, som om de själva varit träd. Luften var stilla, fylld av insekternas eviga surr — en tropisk kör omfattande många oktaver, från biets djupa brumbas till moskitens fina pip. På andra sidan verandan var en liten röjd trädgård, omgiven av kaktushäckar och prydd med blommande buskväxter, kring vilka de stora blå fjärilarna och de små honungsfåglarna fladdrade och kretsade i cirklar av gnistrande ljus. Vi sutto därinne kring rörbordet, på vilket låg ett förseglat konvolut.

Skrivna därpå med professor Challengers taggiga handstil, stodo orden:

»Instruktioner för lord John Roxton med sällskap. Öppnas i Manaos den femtonde juli på slaget tolv.»

Lord Roxton hade lagt sin klocka på bordet bredvid sig.