vandrat. Zambo slog sig ned i vårt lilla tält invid pelarklippan och där förblev han, bildande vår enda föreningslänk med den nedanför oss liggande världen.
Och nu måste vi fatta beslut om vad som skulle göras. Vi ändrade lägerplats och förflyttade oss från de fästingstyngda buskarna till en ett stycke längre bort belägen liten kjusa, som på alla sidor var tätt omringad av träd. Kjusans mitt upptogs av några stora flata stenar med en förträfflig källa i närheten, och där sutto vi nu lugnt och tryggt under det att vi uppgjorde våra första planer för vårt infall i det nya landet. Fåglar kvittrade i lövverket — särskilt var det en, vars locktoner voro oss obekanta — men förutom dessa ljud gavs intet tecken till liv.
Vår första omsorg var att göra en förteckning över förråden, så att vi fingo klart för oss vad vi hade att tillgå. Vad vi själva fört med oss jämte det som Zambo kastat över på repet utgjorde sammanlagt inte så litet. Det viktigaste av allt, med hänsyn till de faror som möjligen omgåvo oss, var att vi voro i besittning av våra fyra gevär och dithörande ett tusen tre hundra patroner. Därtill kom en hagelbössa, men till den hade vi ej mer än ett hundra femtio patroner. Vad matvaror beträffar, hade vi tillräckligt för åtskilliga veckor, fullt upp med tobak och några vetenskapliga instrument, bland vilka ett stort teleskop och en god kikare. Alla dessa saker samlade vi på planen och vårt första försiktighetsmått bestod i att med vår yxa och våra knivar avhugga en mängd törnbuskar, som vi sedan staplade upp i en cirkel, som höll omkring femton alnar i genom-
