Hoppa till innehållet

Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/293

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
289

mellan de församlade och det sällsporda nöje som väntade dem Det anstod icke honom att i förväg yttra sig om vad professor Summerlee, kommitténs taleman, hade att säga dem, men ryktet förtäljde att expeditionen krönts av en sällspord framgång. (Applåder.) Romantikens tidevarv hörde uppenbarligen icke till det förflutna och det fanns en allmänning, där romanförfattarens vildaste fantasier kunde stämma möte med den vetenskapliga sanningssökarens konstaterade upptäckter. Han ville bara tillägga innan han åter satte sig, att han och de alla gladde sig över att dessa herrar friska och sunda kommit åter från deras svåra och farliga färd, ty det kunde icke förnekas, att om någon olycka drabbat en dylik expedition, skulle den zoologiska vetenskapen därigenom lidit en snart sagt oersättlig förlust. (Starka applåder, i vilka professor Challenger setts deltaga.)

Professor Summerlee reste sig nu och detta var signalen till ännu ett utbrott av den starka hänförelse, som sedan alltemellanåt avbröt hans föredrag. Detta föredrag kommer icke att in extenso återgivas i dessa spalter, av den anledning, att en fullständig redogörelse för expeditionens alla äventyr, skriven av vår specielle korrespondent, skall publiceras som bihang till lidningen.

Några allmänna antydningar må därför anses tillräckliga. Efter att ha beskrivit uppränningen till deras resa och ägnat en vacker hyllningsgärd åt sin vän, professor Challenger, samt tillika bett denne om ursäkt för det misstroende varmed hans nu till fullo bestyrkta påståenden blivit mottagna, skildrade han resans verkliga förlopp, ehuru omsorgsfullt undan-

19 — Doyle, En försvunnen värld.