34
pas på traven, den andra får på huden. Krälande ohyra, jag känner er. Ni veta inte längre er plats. Det fanns en tid, då man klippte öronen på er. Nu ha ni förlorat all känsla för proportionerna. Uppblåsta gasballonger! Men jag skall visa er tillbaka till er plats. Jaha, sir, G. E. C. kuschar ni inte. Ännu finns det en, som är er herre. Han varnade er, men när ni kom ändå, gjorde ni det på egen risk. Erlägg böterna, min bäste mr Malone, jag gör anspråk på böter. Ni har inlåtit er på ett farligt spel och jag skulle nästan tro, att ni förlorat det.»
»Hör nu, sir», sade jag i det jag backade till dörren och öppnade den, »ni får vara hur otidig ni vill. Men allting har en gräns. Ni får inte röra mig.»
»Får jag inte det?» Han närmade sig långsamt och på ett särdeles hotande sätt, men så stannade han och stack ned händerna i fickorna på sin korta rock, som nästan såg ut som en jacka. »Jag har kastat ut åtskilliga av ert slag. Ni blir den fjärde eller femte. Ni kosta mig tre pund och femton pr styck i genomsnitt. Dyrbart men alldeles nödvändigt. Varför skulle det inte gå er som det gått era bröder? Jag är rädd för att det måste ske.» Och så satte han sig åter i gång, smygande och med utåtvända tår som en dansmästare. Jag kunde naturligtvis ha rusat till halldörren, men det hade varit alltför nesligt. Dessutom började även jag erfara en viss rättmätig harm. Förut hade jag onekligen haft orätt, men mannens hotelser ändrade ställningen, så att jag fick rätten på min sida.
»Var god och rör mig inte, sir. Det tål jag inte.»
»Bevars väl!» Hans svarta mustascher lyfte sig
