fenhet. Första sidan innebar dock en missräkning, ty den var ej någonting annat än ett porträtt av en mycket fet man i kavaj och därunder lästes: » Jimmy Colver på postbåten.» Och så följde några sidor fyllda med utkast av indianer och deras seder. Sedan kom en skiss, som föreställde en munter och korpulent andans man i bredskyggig prästhatt, sittande mitt emot en mycket mager europé, och underskriften lydde: »Frukost i sällskap med Fra Cristeforo i Rosario.» Studier av kvinnor och småttingar upptogo därefter åtskilliga sidor och så följde en obruten serie av djurteckningar med sådana påkrifter som »Sjöko på sandbank», »Sköldpaddor och deras ägg», »Svarta adjuti under en miritipalm» — ett slags svinliknande djur. Till sist kom en dubbelsida med utkast av långnosiga och mycket obehagliga ödledjur. Jag begrep ingenting och sade detta till professorn.
»Det här måtte väl vara krokodiler?»
»Alligatorer, alligatorer! Några riktiga krokodiler förekomma knappt i Sydamerika. Skillnaden dem emellan —»
»Jag ville bara säga, att jag inte kunde se någonting ovanligt — ingenting som rättfärdigar ert påstående.»
Han log överlägset.
»Gå till nästa sida», sade han.
Jag kunde ändå inte dela hans hänförelse. Nästa sida var ett helsidesutkast av ett grovt färglagt landskap — en sådan målning som friluftsartisten tar till ledning vid utförandet av en mera fulländad tavla. Där fanns en blekgrön förgrund av yvig växtlighet,
