60
plötsligt förvandlades till ett par röda äpplen mellan hans halvslutna ögon och hans stora svarta skägg. »Kom för all del. Det blir en tröst för mig att veta, att jag har en anhängare i salen, hur vanmäktig och okunnig i ämnet han än må vara. Det blir nog mycket folk, ty fastän Waldron är en fullkomlig charlatan, är han populär och har många vänner. Och nu, mr Malone, har jag givit er något mer av min tid än jag ämnat. Individen får inte slå under sig det som är avsett för världen. Med nöje skall jag återse er på föreläsningen. Ni förstår emellertid, att ni inte får offentliggöra något av det jag yppat för er.»
»Men mr Mc Ardle — redaktionssekreteraren i min tidning — vill naturligtvis veta vad jag gjort.»
»Säg honom vad ni vill. Bland annat kan ni säga honom, att om han skickar hit någon annan att tvinga sig på mig, så gör jag honom visit med ridpiskan i handen. Jag litar emellertid på att ingenting av allt detta blir synligt i tryck. Gott, jag tror er. Alltså i Zoologiska institutets sal, klockan halv nio i kväll.» Jag fick ett sista intryck av röda kinder, blåsvart, böljande skägg och otåliga ögon, då han viftade med handen och jag lämnade rummet.
