talade föga om sina egna bedrifter i Brasilien och Peru, men jag fick ett begrepp om dem, då jag bevittnade den förtjusning, varmed han mottogs av flodområdenas invånare, som i honom hälsade sin förkämpe och beskyddare. Den Röde hövdingens — så kallade de honom — bedrifter hade blivit till sagor bland dem, men de verkliga fakta, så vitt jag kunde få reda på dem, voro underbara nog.
Dessa voro att lord John för några år sedan befunnit sig i det Ingen-mans-land, som bildas av de ovisst uppdragna gränserna mellan Peru, Brasilien och Colombia. I detta stora distrikt florerar det vilda kautschukträdet och har, liksom i Kongo, blivit en förbannelse för infödingarna, en förbannelse som endast kan jämföras med deras tvångsarbete under spanjorerna i Dariens gamla silvergruvor. En handfull gemena »halvblod» behärskade landet, väpnade de indianer, som ville hålla med dem, och förvandlade de övriga till slavar och satte skräck i dem genom den mest omänskliga tortyr för att förmå dem att insamla kautschuken, som sedan flottades utför floden till Para. Lord John Roxton lade sig ut för de olyckliga offren, men fick ej annat än hoteler och förolämpningar för sitt besvär. Då förklarade han formligt krig mot Pedro Lopez, slavägarnas ledare, värvade ett band av förrymda slavar, beväpnade dem och företog ett fälttåg, som slutade med att han egenhändigt dödade det beryktade »halvblodet» och överändakastade det system denne representerade.
Ej under då om den rödhårige mannen med sin silkeslena röst och sitt fina, obesvärade väsen be-
