Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
117
I KYRKAN.


»För trettio år sedan» samt »För fyrtio år sedan, en själasörjares anteckningar».

Då Wallin upphöjdes till ärkebiskop och lämnade Stockholms Storkyrka, sörjdes han uppriktigt af sina församlingsbor, af hvilka han var högt värderad, varmt älskad och djupt beundrad, såsom hvar och en, hvilken i slutet af 1830-talet lefde i Stockholm, bör kunna erinra sig.

Det var nog många prästmän som sökte efterbilda Wallins predikosätt, men det var väl knappt någon som däruti lyckades. En som sedermera kommit ganska långt på den vägen och hvilken redan i ynglingaåren visade framstående anlag för prästkallet var en fattig vaktmästarson inom Storkyrkoförsamlingen, hvilken lefde sin mesta tid i kyrkan, fastän i början endast i en ringa tjänares skepnad. Han bistod kyrkvaktaren i åtskilligt samt visade sig verksam i andra underordnade tempelsysslor. Under tiden läste han flitigt, gick, vill jag minnas, igenom Stockholms gymnasium och tog, fastän först vid tjugutre års ålder, studentexamen i Uppsala, där han med stor ihärdighet studerade teologi och, efter ett par år, aflade prästexamen, hvarpå han gjorde sig känd som lyckad predikant. Länge dröjde det icke förr än han utnämndes till kungl. hofpredikant och var en tid hufvudstadens kanske ifrigast eftersökte prästman, men redan vid ett par och trettio års ålder blef han kyrkoherde i Karlskrona, hvarifrån han, få år därefter, flyttades till Malmö som kyrkoherde vid S:t Petri församling, där han nu verkat i fyrtio år. Hans namn är Johan Axel Olin.

⁎              ⁎