Bland det prästerskap som ej tillhörde
Storkyrkoförsamlingen hörde man mest talas om doktor
Josef Wallin, kyrkoherde i Klara och fullmäktig i
Riksens ständers bank, förut docent i Uppsala, lektor
vid Stockholms gymnasium m. m. och som sent
låtit prästviga sig samt vid nära femtio år blef
kyrkoherde och slutligen befordrades till domprost i
Skara.
En annan bekant bankofullmäktig af hufvudstadens prästerskap var magister Mårten Christian Bergwall, kyrkoherde i Ladugårdslandet, hvilken bodde uti det 1883 nedrifna huset i hörnet af Storgatan och Ladugårdslandstorg.
I trakten omkring Tyska kyrkan såg man ofta doktor Johan Anton August Lüdeke i hans gammalmodiga dräkt och son till den Lüdeke som också var kyrkoherde vid tyska församlingen, men aflidit redan i början af 1800-talet. Den yngre Lüdeke var författare till bland annat den på biografiska och genealogiska uppgifter rika Denkmal der Wieder-Eröffnung der Deutschen Kirche in Stockholm 1823.
Yngst bland kyrkoherdarne i hufvudstaden var då doktor Abraham Zacharias Pettersson i Jakob, en intelligent blekingsbo, hvilken såsom kyrkoherde i Landskrona varit en af prästeståndets riksdagsmän under den långa riksdagen 1828—1830, då väckt uppmärksamhet samt därför kallats till kyrkoherde i Jakobs och Johannis församlingar. Strax därefter erhöll han teologie doktorsgraden. De som kallades doktorer voro på den tiden alla innehafvare af antingen den medicinska eller den teologiska doktorsvärdigheten, under det magistrarne tillhörde den
