filosofiska fakulteten. Den teologiska doktorsgraden
var ett uttryck af kunglig nåd.
A. Z. Pettersson hade redan vid nitton års ålder genom sina kunskaper förvärfvat sig den filosofiska lagerkransen. Doktorshatten erhöll han, då han var trettiåtta år. Ett par år därefter insattes han till fullmäktig i riksgäldskontoret och sedan var han så länge han lefde bankofullmäktig. Som andlig talare stod han i högt anseende och till »förrättningar» kallades han mera än någon annan Stockholmspräst på den tiden.
J. O. Wallins efterträdare som pastor primarius blef den lärde och fromme Carl Peter Hagberg, hvilken värderades högt af alla som med honom kommo i beröring, men hvars ädla verksamhet var, så vidt jag kan erinra mig, föga känd utanför Storkyrkoförsamlingen. Han afled också efter få år, 1841, och efterträddes som pastor primarius af ofvan nämnde A. Z. Pettersson, hvars verksamhet som sådan tillhör 1840- och 1850-talen, då han också i ännu högre grad än förut gjorde sig känd som en glad sällskapsman.
⁎
Stockholms prästerskap deltog gärna i sällskapslifvet, i synnerhet inom borgerliga kretsar. Den svarta kaftanen syntes ofta på medelklassens gästabud, äfven på spelpartier, och kaftanens ägare försmådde icke en pipa tobak och ett glas.
Dräkten var i det närmaste likadan som i följande årtionden. Hofpredikanterne buro vid
