under början af min skoltid 8 rdr banko i kvartalet,
men afgiften höjdes sedan till 10, hvilket således
gjorde 40 rdr banko för året.
Fri- och fattigskolorna voro fullkomligt afgiftsfria och dels gemensamma för båda könen, dels afsedda för endast flickor, hvilkas skolundervisning för öfrigt var ganska vårdslösad.
Här och där i kojorna på Stockholms malmar, uti ganska osunda kyffen, sutto så kallade »mostrar» och lärde, för en ringa penning, barn att läsa innantill samt »slog i dem» katekesen och bibliska historien, och med den undervisningen måste ett icke ringa antal af det lägre borgerskapets döttrar nöja sig jämte att de också hos särskilda lärarinnor erhöllo en mycket torftig handledning i att spela »fortepiano» samt hos fru Lind i Trångsund lärde sig dansa.
Åtskilliga fruntimmerspensioner för »bättre mäns döttrar» funnos visserligen, dels med hel inackordering, dels »halfpensioner», men i dessa inrättningar träffades icke många handtverkardöttrar, och flertalet af »pensionerna» meddelade en ganska knapphändig undervisning, kanske föga bättre än den som erhölls hos »mostrarna», hvilka i allmänhet själfva tillhörde samhällets torftigaste och mest okunniga klass och som valt skolarbetet för att därmed, lika väl som med något annat handarbete, skaffa sig ett tarfligt lifsuppehälle.
Alldeles ovanligt var det visserligen icke, att de förnäma och rika höllo lärarinnor i hemmet för sina döttrar, men det bruket tillhörde dock mera en förfluten tid, och ännu mindre brukades då att äfven
