Många voro de studenter som sökte verka för
skandinavismen och studentföreningen. En af de
mest bemärkta bland dem var medlemmen af
Södermanlands och Nerikes nation August Sohlman, en man
som i hela sitt lif blef sin ungdoms ideal trogen
och tidigt var varmt intresserad för alla frisinnade
och fosterländska rörelser. Han uppträdde vid alla
lämpliga tillfällen och talade för dessa stora frågor
och han gaf ut en tidning, Studentbladet, som gjordes
till deras banérförare. Tidningen började i december
1845 och fortsattes med ett nummer i veckan till
slutet af 1846, ständigt vaksam för uppnående af
det mål redaktören satt sig före.
Oberoende af dagens politiska spörsmål, sysselsatte sig tidningen med de frågor, som en då icke aflägsen framtid ansågs komma att besvara och som skulle beröra de nationella lifsyttringarna hos oss och andra folk. Den innehöll väl skrifna uppsatser om danska och finska förhållanden, kastade en blick på prästbildningen, undersökte skandinavismens förhållande till tidningspressen och sysselsatte sig, som sagdt, i synnerhet med den föreslagna studentföreningen, hvilken skulle göra studentkåren mera enhetlig och visserligen icke afskaffa nationerna, men bättre än förr sörja för tillfredsställande af ungdomens andliga behof.
För en teater i Uppsala sökte studentbladet äfven verka. På den tiden tillätos icke några teaterföreställningar under terminerna.
Studentbladet var obestridligt en vacker och varm yttring af de åsikter som under 1840-talet bröto sig väg i Uppsala, för de allvarskraf som då uppstodo utan att därför göra intrång på den friskhet