Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/208

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
200
MARSDAGARNE I STOCKHOLM 1848.


Storkyrkobrinken och lyckades tränga massan undan från huset n:o 9. Om en sådan promenadridt verkligen gjorts, hvilket ju är ganska möjligt, fastän det då måste ha skett senare på aftonen, så var det dock icke den som först trängde undan folket, utan det verkställdes af en ganska häftig »choc» af hästgarde, som i skarp traf rusade utför brinken, huggande till höger och vänster och sårande många bland folket.

Jag trängde mig upp mot husväggen (trottoarer funnos icke då ännu) vid Bianchinis då i Storkyrkobrinken belägna schweizeri, under det sablarne susade om öronen på oss. Det varade blott ett par ögonblick men det var ganska obehagliga ögonblick. Få minuter därefter red samma trupp i sakta mak åter upp för brinken.

Under tiden hade en afdelning fotgarde fattat posto utanför det hus, som utgjort föremål för folkets anfall, och Storkyrkobrinken var nu i det närmaste rensad. Men människolif spilldes och många oordningar föreföllo innan den 18 mars gått till ända.

⁎              ⁎

Storkyrkobrinken var, som sagdt, nu i det närmaste rensad, förnämligast genom den nyss nämnda, synnerligen häftiga »choc» som utförts af lifgardet till häst. Länge dröjde det dock icke, förrän hela brinken mellan Stadssmedjegatan och Riddarhustorget åter var fylld af folk, åtminstone på högra sidan från nämnda gata. En stor del af den vänstra upptogs af den fotgardesbetäckning som skyddade änkefru Törnqvists hus, men som ingalunda kunde skydda