Storkyrkobrinken och lyckades tränga massan undan från
huset n:o 9. Om en sådan promenadridt verkligen
gjorts, hvilket ju är ganska möjligt, fastän det då
måste ha skett senare på aftonen, så var det dock
icke den som först trängde undan folket, utan det
verkställdes af en ganska häftig »choc» af hästgarde,
som i skarp traf rusade utför brinken, huggande till
höger och vänster och sårande många bland folket.
Jag trängde mig upp mot husväggen (trottoarer funnos icke då ännu) vid Bianchinis då i Storkyrkobrinken belägna schweizeri, under det sablarne susade om öronen på oss. Det varade blott ett par ögonblick men det var ganska obehagliga ögonblick. Få minuter därefter red samma trupp i sakta mak åter upp för brinken.
Under tiden hade en afdelning fotgarde fattat posto utanför det hus, som utgjort föremål för folkets anfall, och Storkyrkobrinken var nu i det närmaste rensad. Men människolif spilldes och många oordningar föreföllo innan den 18 mars gått till ända.
⁎
Storkyrkobrinken var, som sagdt, nu i det närmaste rensad, förnämligast genom den nyss nämnda, synnerligen häftiga »choc» som utförts af lifgardet till häst. Länge dröjde det dock icke, förrän hela brinken mellan Stadssmedjegatan och Riddarhustorget åter var fylld af folk, åtminstone på högra sidan från nämnda gata. En stor del af den vänstra upptogs af den fotgardesbetäckning som skyddade änkefru Törnqvists hus, men som ingalunda kunde skydda
