Huruvida några politiska förhållanden 1848
varit orsaken till att Foroni lämnade Italien har icke
utrönts. Han var själf mycket förbehållsam i sina
uppgifter. Hufvudsaken var, att han kom till
Stockholm af en eller annan orsak och här antogs till
orkesteranförare vid Gallis operasällskap samt här
tonsatte operan Cristina di Suecia, som med
framgång uppfördes af truppen.
Då kapellmästartjänsten vid kungl. teatern blef ledig efter J. F. Berwald år 1849, fick Foroni denna maktpåliggande befattning, ehuru han var endast tjugufyra år. Det sätt hvarpå han anfört Gallis orkester hade väckt sådant uppseende, att man icke tvekade att sätta honom i spetsen för hofkapellet, och han rättfärdigade i fullt mått detta stora förtroende. Både som musiker och ledare af en sådan orkester visade han utmärkta egenskaper. Äfven som enskild person var han synnerligt intagande. Det kan ju hända, att den mörklagde italienarens sydländska glöd inverkade mycket på oss nordbor, men det var dock otvifvelaktigt äfven hans tilltalande själsegenskaper, hans kvickhet och sanna konstnärssinne som utöfvade sitt inflytande. Tyvärr afbröts denna lysande bana med dess sällsynt förtjänstfulla verksamhet af en tidig död. Han afled redan i september 1858. Men vid den tid dessa stockholmsminnen omfatta var Jacopo Foroni en af hufvudstadens märkligaste personligheter.
Under samma tid uppträdde här en sångerska med italienskt namn. Hon kallade sig Normani, men var född engelska och hette egentligen Bingley. Emma Normani uppträdde i »Sömngångerskan» samt i