Om sin hustru, sångerskan fru Antoinette
Rademacher-Tuczek, som hade koncerterat på kungl. teatern
1855, lämnade doktorn inga upplysningar.
Bland gästerna vid kungl. operan i början af 1850-talet var också den äfven en tid fast anställde Frans Johan Haglund, född i Göteborg 1822, en djup bas, hvarför han på skämt kallades Baslund, men under mångåriga anställningar vid italienska operasällskap själf benämnde sig Aglundi. Han sjöng Bartolo, Bertram, Marcel o. s. v., lämnade vår kungliga scen år 1856, uppehöll sig under en del af 1860-talet i Paris och slog sig slutligen ned i Hamburg. Det var i synnerhet i Paris jag umgicks med den hedersmannen, och vi träffades ofta på glada tillställningar i målaren Körboes hem i Parc Montretout — några år innan detta muntra hem sköflades och brändes af tyskarne.
Till en del mera som gäst än stadigvarande teatermedlem betraktades fru Christina Wilhelmina Enbom, hvilken så tidigt som 1824 hade anställts vid kungl. teatern, men stundom var frånvarande långa tider och på 1840-talet hade tjänstgjort vid Mindre teatern samt därefter någon tid vid Djurströmska teatersällskapet i landsorten, men återvände till den kungl. scenen och var ännu 1850 vid fyrtiosex års ålder en förträfflig sångerska, ehuru hennes vackra röst kanske saknade fullt konstnärlig utbildning. Hennes Nattens drottning, donna Anna, Isabella med flere partier hågkommos länge af operavännerna, icke minst af hennes frånskilde make, kapten Anders Lindeberg.
⁎
