därefter antogs till »aktris och sångerska», då redan
gift med Olle Strandberg samt snart utmärkt
»dramatisk artist», en af vår scens förnämsta
konstnärskrafter och som nu hvilar sig på de lagrar af hvilka
hon i så hög grad gjort sig förtjänt, sedan hon i
mer än ett halft århundrade verkat på scenen.
Johan Jolin, några år äldre än Hedin, uppträdde ett år senare än denne, men blef snart populär, understödd af forna studentkamrater, men för öfrigt omtyckt af hela allmänheten. Det senare var ock förhållandet med Georg Norrby, äldre än någon af de två, men anställd vid kungl. teatern först nio år senare än Hedin samt åtta år efter Jolins första framträdande på scenen.
I medlet af 1853 anställdes en ung man, tjugusju år gammal, hvilken redan många år förut antagits till elev, men 1845 öfvergått till Mindre teatern för att utbilda sig under Torsslows ledning och där fäst teatervännernas uppmärksamhet på sig såsom en djupt reflekterande konstnär. Frih. Knut Bonde, kungl. teaterns då varande styresman, insåg hvilken stor fördel den under hans vård stående scenen skulle draga af en sådan konstnär och lyckades öfvertala denne, Edward Swartz, att återvända till kungl. teatern, där han gjorde sitt nya inträdande med titelrollen i Hamlet, hvars utförande väckte mycket uppseende, icke obetingadt lofordande från alla håll, men under flertalets erkännande, att Swartz vore en sällsynt begåfvad och på sanningen i sin framställning noga aktgifvande konstnär.
Rollen hade förut gifvits i Stockholm af olika skådespelare. Den hade spelats af N. W. Almlöf,
