den påverkats af Almqvist är visserligen obestridligt,
men alldeles osjälfständig var den icke. Författaren
hade onekligen egna åsikter och tvekade ej att föra
dem till torgs.
Såsom romanförfattare uppträdde han likväl icke mera, men blef som historiker mera känd. Han bearbetade nämligen sin farbrors, öfverste B. Bergman von Schinkels omfattande och innehållsrika anteckningar öfver tilldragelser i Sveriges nyare historia samt lämnade därför Stockholm och slog sig ned på farbroderns egendom Wallstanäs i Uppland.
Första delen af dessa anteckningar utkom redan 1852 i den af C. V. Bergman redigerade samlingen och under titeln af »Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B. von Schinkel, f. d. adjutant hos konung Carl XIV Johan, författade och utgifna af C. V. Bergman».
Den del som Bergman sist utgaf var den åttonde, hvilken år 1856 lämnades i bokhandeln. I juni 1857 afled författaren, hvilken året förut hade gift sig med Vilhelmina Munthe, som enligt Örnbergs »Svensk släktkalender», var dotter till J. F. Munthe, sadelmakare och bryggare i Helsingborg. Som bekant är, fortsattes af andra personer utgifvandet af de Schinkelska minnena. C. V. Bergmans flyttning från Stockholm lämnade i Borgs krets ett ingalunda sedan fylldt rum. Den sjukliga författaren var en älskvärd person med varmt människovänliga afsikter.
En annan af deltagarne i Borgs soaréer, likaledes en välvillig och omtyckt person, var extra hofrättsnotarien August Fredrik Ekewall, hvilken också
