försökte sig som romanförfattare, men ej heller kom
längre än till en roman. Denne hette Hedina, kom
ut 1849 och hälsades med mycket bifall af
»entusiasterne», i synnerhet de icke »reflekterande», men
fick föga framgång hos allmänheten. Ekewall var
stark Almqvistian, fastän icke med mästarens stora
talang.
På omslaget till »Hedina» synas bokstäfverna T B, som antagligen äro begynnelsebokstäfverna i namnet Teodor Bergelin, hvilken skall ha förlagt boken, ehuru det icke tillkännagafs. Bergelin var den bekante agronomen och författaren i landthushållning, värderad främjare af det rationella jordbruket och som vid sin död, 1864, efterlämnade många på det området betydande arbeten. Såsom förläggare af »Hedina» fick han däremot hvarken penningvinst eller berömmelse. Det var väl ej heller afsikten, utan ville Bergelin, som var en ideell natur, sannolikt endast verka för åsikter som han ansåg skulle leda till samhällets båtnad och på samma gång med bokens utgifvande hjälpa författaren, som var en rättskaffens och välsinnad ung man.
Ekewalls afsikt var otvifvelaktigt god, men han saknade klarsynthet och naturlighet, samt den själfständighet som skapar något betydande. Framställningen ägde icke öfvertygelsens kraft, och stilen föreföll konstlad. Oaktadt alla sina fel och svagheter stod »Clara Winqvist» ej så litet högre än »Hedina». Men för öfrigt var nästan allt hvad det då unga Sverige alstrade inom litteraturen i saknad af konstnärlighet.
Ekewall var sedan i lång tid borgmästare i Strängnäs, men blef 1869 häradshöfding i
