Bland Västerlånggatans märkvärdigheter på
1830-talet räknades källaren Dufvan, guldsmeden Jonas
Lindberg, kallad Silfver-Jan, samt Blomman i Brinken,
till hvilka man lade krusbärsbusken på n:r 54 och
huset Pärlan (n:r 52), för att icke tala om
Slottskansliets d. v. hus, nu n:r 27, den vackra af Erik
Palmstedt uppförda byggnaden, som ligger på
gränsskillnaden mellan Uppland och Södermanland.
⁎
Dufvan fanns i hörnet af Västerlånggatan och Stora Gråmunkegränd och var en af hufvudstadens förnämsta källare, ett gammalt aktningsvärdt ställe, som hade funnits på samma plats åtminstone 1771, då J. Brolin gaf ut sin karta öfver »staden mellan broarna».
Redan 1728 upptages i Stockholms första adresskalender en källare med samma namn, men denna, som hölls af Martin Bellmans änka, var belägen vid Österlånggatan. Änkan Bellman hade varit gift med den 1706 aflidne källarmästaren B., bror till Carl Michaels farfar, professorn i Uppsala. Innehafvare 1771 var G. Corssar, af skotsk adlig släkt, hvaraf en medlem hade kommit till Stockholm i slutet af 1600- eller början af 1700-talet och ligger begrafven i Storkyrkan.
Under de senaste åren af 1700- och början af 1800-talet hölls värdshusrörelsen där af källarmästaren Nils Otter, kapten vid borgerskapets infanteri och en af stiftarne af Sällskapet i Stockholm. Rörelsen öfvertogs sedan af denne Otters brorson Jacob Niclas
