I detta hus låg på nedre bottnen, i hörnet af
gatan och brinken, en sidenkramhandel, som var
ganska ståtlig för den tidens förhållanden och hvilken
framgångsrikt täflade med Medbergs vid Mynttorget
och med Brobergs vid Fredsgatan, hvilken senare
dock hade varit med ända sedan 1818.
Hvad som skapade den nyss nämnda Västerlånggatbutikens framgång var väl i främsta rummet goda varor och redbart bemötande, men mycket bidrog också, att boden ägdes af en Bellman, son till Carl Michael. Adolf Bellman, sidenkramhandlaren, var den fjärde i ordningen af Carl Michaels söner och endast föga öfver fyra år, då fadern afled. Tjugufem år efter faderns frånfälle gifte sig Adolf med Marie Louise Lavin, dotter af en kryddkramhandlare i Stockholm, hvarom närmare upplyses i L. M. W. Örnbergs »Svenska ättartal».
Adolf Bellman var en fin och städad, af alla omtyckt och aktad man, en af Stockholms borgerskaps femtio äldste, hvilken umgicks i bildade kretsar och icke saknades i de ordenssällskap, där faderns minne firades, och hvilkas sammankomster ofta lifvades af äfven sonens poetiska anlag. Såsom barn såg jag honom många gånger och fäste min uppmärksamhet vid hans fördelaktiga utseende och prydliga klädsel. Men vid några och fyrtio års ålder blef han sinnessjuk och afled på sommaren 1834, icke långt före kolerans utbrott i Stockholm.
⁎
