Unge Bellman, som Adolf B. vanligtvis kallades,
var dock icke den som förlänade största glansen åt
sidenkramhandeln i hörnet af »brinken», och så väl
källaren Dufvan som Silfver-Jan, Slottskansliets hus,
krusbärsbusken på femtifyran och huset Pärlan voro
icke så märkvärdiga, tyckte stadens damer, som
blomman i brinken. Så benämnde de den yngling,
som, oaktadt sina unga år, öfvertog Bellmans affär
och redan förut väckt uppmärksamhet för sitt fagra
anlete, sitt vinnande sätt att vara och den
oemotståndliga älskvärdhet, som intog i synnerhet
fruntimmersvärlden i hufvudstaden.
Vid Adolf Bellmans frånfälle var denne yngling, hvars namn var Carl Jacob Ström, ej äldre än aderton år, men hade då redan i ett par år varit ett värderadt biträde i butiken och hunnit göra sig i hög grad omtyckt af kunderna. För hans skull ville damerna helst handla i den butiken, och dit kommo de från äfven aflägsna trakter i hufvudstaden.
I många år innehades samma sidenkramhandel af Carl Jacob Ström, men affären gick slutligen icke så utmärkt som under de första årtiondena. Svårt är att uppgifva orsaken, men visst är att tiderna förändras och vi med dem. Äfven blomman i brinken var slutligen icke längre på modet, ehuru han fortfarande var samma fina och älskvärda personlighet, men ej längre ung. Han upphörde slutligen med handeln, men fortfor att vara verksam och arbetade i många år på K. A. Almgrens kontor. Han afled den 24 maj 1903 i en ålder af åttiosju år.
⁎
