Det föreslagna namnet Josefinelund blef aldrig
populärt, så populär kronprinsessan Josefina dock var
men begagnades en tid tämligen allmänt, såsom jag
erinrar mig.
Gällde det blott en affärsvandring, höll man sig på brons västra sida, hvilken, mot kungliga stallets baksida, begränsades af en ful mur, hvars enformighet afbröts endast af ett vid södra änden befintligt sockerstånd, på hvars med röd duk belagda disk åtskilliga sötsaker lockade det unga Stockholm.
I slutet af 1830-talet refs denna mur, och på platsen uppfördes Basaren, med Adolf Bonniers från Storkyrkobrinken flyttade boklåda i södra mynningen och De la Croix kafé i den norra samt flere handelsbodar, såsom L. G. Rylanders bokhandel, C. G. Sundströms klädeshandel, Personnes sidenkramhandel, B. Lejas och M. Jacobsons »Galanteribodar», Schuberts hattstofferarbutik m. fl., hvilka efter den tidens åsikt ansågos mycket präktiga.
När man kommit öfver bron norrut, befann man sig, liksom nu, midt emot Gustaf II Adolfs ryttarstod, då endast några och trettio år gammal, samt »Prinsessans palats» på ena sidan och kungliga operahuset på den andra, icke som nu i mycket olika gestalter, utan i godt verkande arkitektonisk öfverensstämmelse.
I torgets bakgrund reste sig Kastenhofshuset med källarerum och källarehvalf, de förra för matgäster och dryckesbröder, de senare för fångar. Där dömde också norra förstadens kämnärsrätt, och där funnos boställsrum m. m., en brokig blandning som gjorde Kasten Hoffs ett par hundra år förut
