sedan fick vika för en svart järnport med åtskilliga
prydnader.
Inkommen på det egentliga Djurgårdsområdet, hade man på höjden midt emot sig Skansen, en paviljong innanför en linie af klotformigt klippta träd, hvilket ställe ägdes af grosshandlaren Burgman och därför ofta benämndes »Burgmans Fåfänga». Högt belägna lusthus kallades allmänt »Fåfängor». Så hade man Westmans» Fåfänga» vid Sabbatsberg, där sjukhuset nu är, Titzens i Skinnarviksbergen, Lundins ofvanför Tegelviken, den enda nu kvarstående.
På vänstra sidan, när man vände ansiktet mot Skansen, låg det mest besökta utvärdshuset, Blå Porten, förr kallad Lusthusporten, och litet längre bort på samma sida det till schweizeri förvandlade sommarstället Framnäs, där Emilie Högqvist bodde någon sommar, på en udde vid Brunnsviken som dåvarande professorn och öfverstelöjtnanten, sedan öfversten Fredrik Blom hade år 1828 fått på tjugufem år sig öfverlåten mot en årlig afgift af 20 rdr banko och där han ställde upp några af sina flyttbara hus samt hyrde ut dem till »sommarnöjen».
Midt emot Framnäs låg på höjden den af norske statsministern Due i midten af 1830-talet uppbyggda och i många år sedan bebodda Fjeldstuen. Gick man vidare åt detta håll, längs stranden af den vackra Brunnsviken, kom man snart till Sirishof, som af konungen förlänats åt grefvinnan Aurora af Wetterstedt, född De Geer och i sitt andra gifte förenad med statsministern för utrikes ärendena, exc. Gustaf af W., ett namn som man ofta hörde nämnas på den tiden.
