utanför Betlehem, den lilla förut nämnda båthamnen vid
södra bergen, där de flesta olyckshändelserna också
förekommo.
Till förlustelserna på 1830-talet räknades också de högtidligheter, med hvilka stockholmarne och i synnerhet hufvudstadens borgerskap hälsade Karl Johan välkommen, när han återvände från sina utflykter i landet eller till Norge. Då red borgerskapets kavalleri konungen till mötes ut på landet och då upptimrades alltid en stor äreport på Slottsbacken, och på själfva den högtidliga kvällen — intåget skedde alltid på kvällarne — uppsattes transparanger på offentliga samt äfven enskilda byggnader och en eklärering, så lysande som vax- och talgljus samt oljelampor kunde åstadkomma, tändes öfverallt i staden.
För att för långa tider stadfästa minnet af Karl Johans lyckliga hemkomst i oktober 1835 beslöt Stockholms stads börs-, bro- och hamnbyggnads-direktion att, i stället för den mycket bristfälliga så kallade »Nybron» eller Ladugårdslandsbron, låta uppföra en ny bro och kajbyggnad af järn och huggen sten.
Några dagar därefter, den 2 november, firades kungen med mycken glans, då han bevistade uppförandet af »Ferdinand Cortez» på kungl. teatern, och för att uttrycka borgerskapets obegripliga glädje infann sig en skvadron af borgerskapets kavalleri på borggården och följde därifrån hans majestät till operahuset. I salongen var hänförelsen af kraftigaste slag. Alla platser voro naturligtvis upptagna, och teatern kunde icke på långt när rymma alla som ville vara med för att uttrycka sin vördnad och
