blef åter bataljonschef eller hade kanske aldrig lämnat
den befattningen, men hans aflöning var ej högre
än de simpla nationalgardisternas och gick till endast
1 franc 50 cent. om dagen.
Jules Vallès blef en af kommunens oförvägnaste stridsmän. Några andra medlemmar af parispressen följde hans föredöme, men anmärkningsvärdt är, att flertalet af den parisiska »bohèmen» inom litteraturen icke ställde sig under den röda fanan.
⁎
Nordbor i Paris.
Under de nära fyrtio år som excellensen Löwenhjelm var svenskt-norskt sändebud i Paris, behöfde resande landsmän, som inträffade där, aldrig vara i förlägenhet för utförande af de kommissioner, hvilka man i hemlandet anförtrott dem, då de anträdt resan. Skulle det eller det köpas, den eller den firman eller personen uppsökas och vidtalas, åtskilligt af mångahanda slag uträttas, vände man sig endast till legationen, och om beskickningens chef icke själf åtog sig kommissionen eller legationssekreteraren belastade sig med de många uppdragen, var chancelier’n därtill alltid beredd.
Denne, hvars namn var Georg Blumm, hade sedan 1827 vistats i Paris och kände alla dess förhållanden samt en stor del af dess märkligare personer. Talade man vid gamle Blumm om någon affär, som den resande icke själf kunde eller ville utföra, var man säker på att få saken förträffligt
