vida äldre ut. Omtyckt var han, kan man säga,
icke af någon, men kunderna på Régence saknade
honom dock, och vännerna af litteraturen, som satte
så högt värde på hans stora begåfning, beklagade,
att honom icke förunnades längre lifstid.
P. L. Möller var dansk, men äkta svensk var Carl Johan Billmark, fastän han så att säga fastnat i Paris och var där bosatt under sina sista trettio år. Mellan dansk och svensk gjorde vi bofasta parismedborgare aldrig någon skillnad, och det gällde äfven norrmännen vid Seine. Både som konstnär och människa var Billmark omtyckt och efter sin stora förtjänst värderad. Hans bekanta i litografi utgifna »Etyder för landskapstecknare» utfördes i Stockholm, men det stora verket »Pittoresk Resetur från Stockholm till Neapel» fick sin fulländning i Paris, hvilket äfven var fallet med konstnärens akvarell-litografier »Gripsholm», »Uppsala» o. s. v., sedan Billmark noga studerat originalen på ort och ställe.
Han var gift och bebodde i många år en liten hemtreflig våning vid rue de Rennes helt nära Västra järnvägens station vid Montparnasse. Hos de älskvärda makarna Billmark träffades ett icke ringa antal svenskar under en lång följd af år. Under tyska belägringen afled konstnären i november 1870 vid sextiosex års ålder. Hans änka öfverlefde honom i flera år, ständigt aktad och omtyckt, fastän svenskarna icke så ofta som förr hittade vägen till rue de Rennes och uppför de fem trapporna.
En tid hade Billmark anordnat en hönsgård på sin terrass där uppe i luften, en ganska lyckad
