men gifte sig det året med Ebba Langenberg, och
tillbragte någon tid på resor i utlandet.
Stora planer hade han på Dagbladets framtid, och om de icke alla uppfylldes, något som ej var Wilhelm Walldéns fel, gjorde de dock, att bladet ej blott kunde fortsätta som en allmänt aktad tidning, som det varit redan under den äldre Walldéns tid, utan ock förvärfva större anseende och icke obetydlig spridning i hela landet.
Den första aftonen i den äldre Walldéns hem gjorde på mig ett mycket behagligt intryck och efterföljdes af många dylika. Arbetet i tidningen förekom i synnerhet på nätterna, men natten till söndagen var fri, ty något nummer utkom icke på helgdagarna, och därför längtade vi efter lördagen lika ifrigt som några skolpojkar efter samma dag.
Annonserna i den tidens Dagblad upptogo det mesta af utrymmet, men voro därför ej, såsom man hört uppgifvas, allena rådande. Men inkomst gåfvo de, ehuru priset var vida billigare än nu för tiden. Jonas Walldén blef en mycket förmögen man och han köpte det gamla, präktiga Cronhielmsgodset Hakunge i Roslagen. Där kunde han med många stora förbättringar, byggnads- och försköningsarbeten finna användande för sina inkomster. Men han köpte äfven huset vid Stora Trädgårdsgatan och en vacker liten lägenhet, som han kallade Adolfsberg, bredvid Smedsudden vid Mälaren. Adolfsberg är nu för länge sedan såldt, men såväl Hakunge som huset vid Trädgårdsgatan innehafves af Jonas Walldéns ende son, den ofvan nämnde Wilhelm Walldén.
⁎
