bekvämlighet och trefnad, att icke säga äfven på
snygghet.
Någon ändamålsenlig adresskalender ägde Göteborg icke före 1857, då magister Hedlund och A. Berg, medarbetare i Handelstidningen, utgåfvo en ganska förtjänstfull. Men äfven efter att denna dugliga kalender blef tillgänglig, bekymrade sig en stor del af stadens invånare icke om husens, i kalendern tydligt angifna, adressnummer, och det hette ganska långt därefter, att den eller den personen bodde i Anderssons gård eller i Petterssons, Bratts o. s. v. fullkomligt småstadsaktigt.
I afseende på folkmängd var Göteborg visst ej heller storstadsaktigt. Vid ingången af 1850-talets andra hälft var invånarantalet endast omkring 26,000, men hade få år förut utgjort blott 21,500. Uppgifterna äro dock något sväfvande, och förmodades, enligt Tabellkommissionens beräkning för år 1855, att invånarne då gått till 29,000, som dock var en obetydlighet mot det nuvarande Göteborgs 135,000.
*
Äldre och yngre arkitekter.
I afseende på betydande äldre byggnader stod Göteborg på 1850-talet icke synnerligt högt. Det var en alltför ung stad för att kunna uppvisa några gamla hus af arkitektoniskt värde. Domkyrkan skulle väl, åtminstone i sitt yttre, vittna om sin byggmästares, C. W. Carlbergs, goda förmåga, men är likväl, liksom Tyska kyrkan, icke någon synnerligt tilltalande kyrkobyggnad, allra minst i sitt inre.
