Till hvad han uträttade för det allmänna hämtade
han styrka i hemmet, och detta hem var också den
bästa härd för goda handlingar. Hedlunds familjelif
var lika glädjerikt som det skänkte honom kraft att
gagna det offentliga. Vid trettiotre års ålder hade
han gift sig med Stina Rudensköld, den ädle
människovännen Torsten Rudenskölds väna dotter, och hon
stod under ett mångårigt lyckligt äktenskap troget
vid hans sida, aldrig själf uppträdande i det
offentliga lifvet, men med den hulda makans aldrig
tröttade tillgifvenhet deltog hon i mannens ädelsinnade
gärning.
Oaktadt alla de mångartade bestyren, var dock Handelstidningen Hedlunds förnämsta verksamhetsfält, och genom hans aldrig slappade bemödanden blef den tidningen ett af Sveriges mest viktiga, att icke säga allra viktigaste blad, något som visst icke alla göteborgare medgåfvo, men förneka kunde de icke och ville väl ej heller, att deras stad kunde känna sig stolt öfver en sådan tolk för det nyare samhället.
Hedlund delade sin tid mellan sitt hem och sin tidning — då han icke befann sig på sammankomst hos stadsfullmäktige eller i konstföreningen eller för museets bildande eller deltog i Vetenskaps- och vitterhetssamhällets arbeten eller, under lång tid, satt i riksdagen. Vännerna kände sig lyckliga öfver att han räckte till äfven för dem, och om det ännu på 1850-talet var endast de intimare vännerna, som sökte sin glädje i Hedlundska familjekretsen, så kom en tid, då familjefaderns anseende hade vuxit så betydligt, att denna krets söktes af många framstående personer, så väl svenskar som utländingar, af vetenskapsmän
