häst, befaller han ceremonimästaren att införa dessa, och denna i sin tur generalintendenten för skådespelen. Sedan denne därefter gått ut ur stora matsalen, befaller han dem komma in. De skynda då hastigt in och slå på samma gång med spöna på sköldarna, som de bära, och åstadkomma därigenom ett stort buller, i det de ideligen ropa: jul, jul,[1] och nalkas så nästan ända fram till det heliga bordet. Då de äro straxt bredvid detta, springa de två afdelningarna från båda sidor tillsammans, så att de bilda en dubbelkrets. Sedan de på detta sätt sprungit tre gånger kring det heliga bordet, drager sig hvardera afdelningen tillbaka till sin plats, veneterna till vänstra sidan och prasinerna till den högra, och de af de två partierna, som kallas goter, uppläsa den s. k. gotiska sången:
Gaudeas, bonas vicinias, hagia![2]
Gaudete, socii bonam diem concertantes, hagia:
Bonam horam tutubantes
Bonum amorem inspicientes!
Ecce salvati nos, nana, deus, deus,
Die vaciva, nana, a dæmone.
Cum jubilatu jubilus jubilantes, nana
Jubilus jubilantes, nana.
Då Ezekiel förde krig mot assyrerna, anana
satte han sitt enda hopp till människornas kärleksfulle gud, anana,
och underkufvade stammarna och de gudlösas uppror, hagia.
Må frälsaren, o gode herre, nana,
lägga som slaf för dina fötter hvarje din ovän.
Iber, Iber, jam tu incurvo tergo retrois, nana.
Sic adeas imperatores.[3]
Sedan detta blifvit sagdt af goterna vid båda partierna, uppläsa de båda cheferna tillsammans med de gemene af båda partierna denna sång, som består af lika många verser som det grekiska språket har bokstäfver, och hvaraf hvar vers börjar med den grekiska bokstaf, som svarar mot dess ordningsföljd. Den lyder så:
- ↑ C. Müller, Zeitschr. f. deutsche Philologie 14, 1882, s. 448, anser textens τούλ felskrifvet för γούλ. Ännu lättare är det att förklara det som felskrifning för ιούλ.
- ↑ Hagia, nana, anana: musiktermer.
- ↑ Efter C. Kraus' rekonstruktion af texten i Beiträge zur Gesch. d. Deutsch. Sprache 20, s. 224 ff.
