och på hösten utnämndes han till tjänstgörande hovjunkare hos konungen, för att dock redan följande år såsom kammarherre hos drottning Sofia Magdalena övergå till hennes hovstat. Därmed kom han snart i närmare beröring med hertig Carl, till vars intimare krets han kan räknas från och med 1780-talets början.
Om Gustaf Adolf Reuterholms förhållande till hertigen och om hans verksamhet som ordensvurm, mystiker, andeskådare o. s. v. har mycket skrivits. Särskildt må hänvisas till O. P. Sturzen-Beckers lika upplysande som underhållande skildringar.[1] Något nytt till dem finns knappast att tillägga, men då desamma huvudsakligen hänföra sig till en senare period än Reuterholms ungdom, saknas anledning att här upprepa eller referera dem. Visserligen hängav sig Reuterholm även under 1780-talets första år med stor iver åt ockultismen, men det var först år 1783, som han på egen hand utförde magiska arbeten och började räknas bland de klarast skinande ljusen i hertigens tabernakel och andra maconniqua anstalter. Här behöver emellertid denna hans verksamhet, som utförligt skildrats av Sturzen-Becker, icke avhandlas, utan må i stället lämnas några meddelanden om hans övriga förehavanden under de sista ungdomsåren eller till inträdet i trettioårsåldern.
De upplysningar, som anträffats om honom under dessa år, äro emellertid, frånsedt de på hans egna anteckningar grundade berättelserna om de »macconiqua händelserna», mycket knapphändiga. Hans tjänstgöring som kammarherre var tydligen ej förbunden med några märkvärdiga eller uppseendeväckande tilldragelser, och
- ↑ Reuterholm. Efter hans egna memoirer. Stockholm-Kjöbenhavn 1862.
